Är jag redo? - Hennes

Varje kvinna ställer sig själv den här frågan och ställer den ofta till andra, mig själv inräknad. Svaret är oftast mycket mer komplicerat än det verkar.

Biologer definierar sexuell mognad som den punkt då en organism kan fortplanta sig. Det fungerar bra för gräs, maskar eller fåglar och kanske till och med för de flesta däggdjur. Som beskrivning av den mänskliga kvinnan räcker det inte. Definitionen tycks antyda att vi är redo så snart menstruationen har börjat. I vissa kulturer anses det stämma. Men i de kulturer där moderskapet väntas börja vid ungefär fjorton års ålder löper flickor mycket större risk för allvarliga komplikationer, och till och med att dö, under graviditet och förlossning. Bara det borde säga oss något. Låt oss se på de förändringar som krävs för att en kvinna ska vara sexuellt mogen som fysiologiska, psykologiska och sociala.

Fysiologiskt

De första tecknen på mognad är oftast att vårtgården - den bredare delen av bröstvårtan - sväller och att brösten börjar växa. Några månader senare kommer den första menstruationen och därefter puberteten för fullt. Förändringarna i kroppen är mycket mer omfattande och tar mycket längre tid än de flesta inser.

I början av puberteten är slidan ett ganska stelt och oelastiskt organ. Den är bara några cellager tjock och tänjs inte lätt. Den producerar inte heller de naturliga glidämnen som alltid finns hos en mogen kvinna och som ökar kraftigt vid sexuell upphetsning. Ungefär fem år senare (minst) är den ett underbart elastiskt organ, tjockt, starkt och i stånd att klara en förlossning. Höfterna är till en början smala och bäckenet har ännu inte plattats ut och breddats - det som kännetecknar en kvinnokropp. Klitoris ligger skyddad under förhuden, men du kan se och känna dess spets där de inre blygdläpparna möts upptill.

Hormonförändringarna i kroppen gör att våra primära och sekundära könskaraktärer utvecklas och formar en fullt utvecklad kvinnokropp. Omställningen från barndomens hormonbalans till vuxenlivets tar flera år. De fysiska kännetecken som hör till förändras också fortfarande. Det är svårt att avgöra när den här hormonförändringen är klar, och i de senare stadierna spelar det kanske inte så stor roll. När mensen har blivit ganska regelbunden och inte är mycket mer än ett obehag har hormonerna i regel hittat sin balans. Men tillväxten kan fortfarande pågå. Jag ökade en hel kupstorlek efter min 20-årsdag. Andra kvinnor upplever samma sak, med brösten och med andra delar av kroppen.

Tillväxten under tonåren kräver näring - massor av näring. Även om du kanske inte växer i vanlig mening utvecklas enskilda organ (bröst, livmoder, slida, hår); skelettet förändras, lederna utvecklas och kroppen blir specifikt kvinnlig.

Riskerna med sex under den här tiden är mycket höga. Om mensen är oregelbunden är ägglossningen det också. Om en kvinna väljer att bli sexuellt aktiv tidigt i tonåren krävs en noggrannare användning av preventivmedel, eftersom det är så gott som omöjligt att veta när risken är som störst. Vissa kvinnor har inte ägglossning varje månad; andra har ägglossning flera gånger i månaden; hos vissa börjar ägglossningen i den ena äggstocken men inte i den andra. Du måste alltid räkna med att du är fruktsam.

Om du blir gravid innan din egen utveckling är klar uppstår en konkurrens om näringen. Samma näring som du behöver för friska ben och leder behöver barnet för att utvecklas normalt till ett friskt barn. Det är en av anledningarna till att tonårsmammor ofta får underviktiga eller för tidigt födda barn. I den här konkurrensen förlorar båda. Mamman utvecklas inte naturligt och det gör inte barnet heller. En tonårsgraviditet kräver mer specialiserad vård än en graviditet hos en vuxen och bör alltid följa en noga planerad kost. Gravida tonåringar är de som mest behöver tidig medicinsk vård och de som minst sannolikt söker den.

När de primära könsorganen utvecklas får slidan ganska snart förmågan att ta emot en penis. Hur chockerande den första beröringen av en penis än kan vara, är en penis faktiskt ganska liten jämfört med barnets huvud. Slidan kan klara sex men ändå inte vara redo för en stor konsekvens - förlossningen. Förlossningen kan tvingas sluta i kejsarsnitt, en stor episiotomi eller bestående skador på dina könsorgan.

Under graviditeten sker ännu en stor förskjutning i hormonbalansen i din kropp. Eftersom hormonerna aldrig hann stabiliseras efter pubertetens början skickas motstridiga signaler till andra delar av kroppen. Brösten har fått signalen att växa, men innan de har hunnit göra det får de signalen att sluta växa och börja producera mjölk. Signalerna om att förändra skelettet kan inte genomföras fullt ut när de byts mot att bygga en ny kropp i din livmoder. Tillsammans med att näringen leds bort kan det ge livslånga problem för mamman. Lederna formas fortfarande under tonåren, och nu måste de bära en ojämnt fördelad vikt som de inte är förberedda för. De möjliga fysiska problemen ligger inte i att ha ett sexliv, utan i sexlivets naturligt avsedda resultat - graviditet.

Psykologiskt

De psykologiska effekterna av att börja med sex tidigt är de som betonas minst men kan vara de mest skadliga. Varje sexuellt aktiv kvinna kan bli gravid varje gång hon tar emot en penis. Troligen kontrollerar varje kvinna som läser det här sina trosor varje gång hon går på toaletten. Vad är det som rinner ur oss, och vad kan det betyda? Var och en av de ungefär 400 mensperioder som var och en av oss har innebär en möjlig oro. Om vi försöker bli gravida fruktar vi att se de små röda fläckarna; om vi hoppas att inte vara gravida välkomnar vi dem av hela hjärtat. Hur mycket vi än klagar, och ibland verkligen lider, under mensen är den en mycket välkommen händelse varje månad. Om den uteblir är budskapet mycket värre.

Jag är säker på att varje kvinna som någonsin har haft vaginalt sex för första gången tänker samma sak morgonen efter: "Undrar om jag är gravid!" Så var det för mig (trots att jag trodde att jag var helt förberedd), och så är det för varje kvinna jag någonsin har frågat. (Klinikens sekreterare kom just in med en bunt papper och jag frågade henne vad hennes första tanke var dagen efter att hon förlorade oskulden. Samma svar!) Och frågan återkommer varje dag tills nästa mens kommer. Vid 26 års ålder är det här en normal del av en kvinnas liv och vi har troligen tänkt igenom möjliga åtgärder och konsekvenser. Vid 16 års ålder är det en fruktansvärd börda att bära. Den blir tyngre för varje dag som går tills vi ser fläckarna, och om de är två dagar sena blir bördan ännu tyngre.

En ung kvinna här på sajten, som fortfarande håller på att vänja sig vid den här delen av att vara kvinna, mejlar mig varje månad med ungefär det här: "Jag tror att den borde ha kommit igår!!!; jag är orolig." Det är en enorm börda för en tonåring som fortfarande lär sig var hon hör hemma i världen och hur hon ska hantera otaliga andra detaljer i att vara kvinna. För vissa är varje månad en olidlig väntan. Det tar uppmärksamhet och energi som kunde ha använts mer produktivt till att förbereda sig för livet. Den verkliga ironin är att många unga kvinnor går igenom sexakten för någon annans tillfredsställelse medan de själva ännu inte har lärt sig hur en orgasm känns.

I mitt fall bestämde min väninna och jag oss båda för att det "var dags" och började förbereda oss för att förföra våra pojkvänner "hela vägen." Vi var femton och trötta på att få höra att vi skulle skydda vår oskuld. Efter några månaders ångestfylld väntan, med onani när vi kom hem som enda tillfredsställelse, kom vi fram till att det inte var värt det. Både min storasyster och en moster (som båda hjälpte till med våra förberedelser och köpte vaginalgel, kondomer osv.) varnade oss för just de här konsekvenserna. Den första månaden då jag inte ständigt oroade mig för om mensen skulle komma eller inte var som en pånyttfödelse. Vi upptäckte också att vi kunde hjälpa varandra, men det är en annan diskussion.

Några år senare blev jag verkligen sexuellt aktiv och har tyckt att det är riktigt njutbart ända sedan dess. Det fanns inte mycket grupptryck för oss - förutom från varandra. Vi kanske betedde oss som om någon hade utmanat oss. Våra pojkvänner var förstås hur mottagliga som helst, men de hade inte pressat oss mycket mer än till att få känna på oss och att vi onanerade åt dem då och då. Den skyddade, religiösa miljön på Hebriderna förhindrade mycket öppet tryck, men senare i livet har jag blivit förvånad över att upptäcka hur många andra kvinnor (kanske ett år eller så senare) som upplevde samma sak.

I mer kosmopolitiska miljöer är det inte bara killarna som uppmuntrar (de har ju allt att vinna, i sin ungdomliga machosyn), utan de sexuellt aktiva tjejerna uppmuntrar ofta sina jämnåriga att sätta igång. Det är ofta pinsamt att argumentera emot. Det kan avslöja din egen okunskap eller oerfarenhet. Till killarna bör svaret vara något i stil med: “Är du redo att bli pappa?” Med tjejerna finns det ofta mer utrymme att diskutera de verkliga frågorna.

Om de verkligen är dina vänner är de villiga att ha det här samtalet. Om de inte är det, varför följer du deras råd? Det bästa svaret till en annan kvinna i din egen ålder är att fråga vad hon egentligen får ut av sex. För de allra flesta i mitten av tonåren är det ärliga svaret helt enkelt ständig rädsla. Rädsla för graviditet; rädsla för sjukdom; rädsla för att familjen ska få reda på det; rädsla för att relationen ska ta slut; rädsla för skvaller; rädsla för den egna otillräckligheten. Deras svar: vi använder kondom varje gång; ingen kommer att prata; han älskar mig; jag älskar honom; han skulle aldrig komma på tanken att göra det med någon annan; jag lär mig att bli kvinna; jag gör det, alltså måste jag vara vuxen. Av 100 kvinnor på din skola som förlitar sig på kondom kommer ungefär 13 att bli gravida inom det närmaste året, eftersom kondomer ofta används fel; använd rätt varje gång skulle bara ungefär 2 bli det. En av tio sexuellt aktiva tonåringar bär på en eller flera könssjukdomar. Färre än fem procent av de här tonårsrelationerna leder så småningom till äktenskap och livslångt partnerskap. Varje sexuellt aktiv klasskamrat du har har suttit i ett toalettbås och gråtit medan hon tittat på sina fläckfria trosor. Killarna? Många får helt enkelt utlösning några gånger på en dejt och kan inte vänta med att skryta om sin erövring. Jag hatar inte män; jag älskar dem. I den här tonårssubkulturen är det helt enkelt så det är.

Du kan vara redo för sexuell utlösning, men det betyder inte att du är redo för fullbordat vaginalt sex.

Socialt

En graviditet hos en gift 26-åring förväntas; hos en ogift 26-åring är det så det kan gå; hos en 19-åring är det slarvigt och lösaktigt; hos en 16-åring är det en katastrof. Inget av detta stämmer nödvändigtvis, men det är så omgivningen ser på saken. Det formar attityderna och bemötandet från människorna omkring dig.

På ett annat plan är det ingen överraskning att en ogift kvinna i tjugoårsåldern är sexuellt aktiv. Som tur är anses det i dag helt acceptabelt och hennes ensak; hon vet vad hon gör och ansvarar för sina egna handlingar. Att en 19-åring är sexuellt aktiv brukar man blunda för. Så länge hon inte blir gravid kan familjen ignorera tecknen och verkligheten och hoppas att hon vet vad hon gör. Att en 16-åring är aktiv väcker fortfarande oro. Och alla konsekvenser delas av hela familjen, inte bara av den unga kvinnan.

Kan folk se det? Nej, du ser inte annorlunda ut utan slidkrans än du gjorde med slidkrans - inte ens på britsen hos läkaren. Men ja, det finns starka tecken som kan väcka stor oro bland dina vänner, din familj, din skola och till och med människor du inte känner. Killarna du dejtar sänder ett budskap; tjejerna du umgås med; platserna där du syns. Jag bor i en mycket liten stad där nästan alla känns igen av de flesta invånarna. I en större stad motsvarar det ett bostadsområde, och kännedomen om familjer, människor och platser är ungefär densamma. Om jag ser ett par gå längs en stig vid midnatt drar jag vissa slutsatser. Jag vet vad som pågår i vandrarstugan i andra änden av den stigen. Om det är ett par 18-åringar kanske jag till och med tycker att det är lite roligt; om det är ett par 16-åringar kanske jag blir lite orolig. Om min partners 14-åring var en av dem skulle jag troligen bli utom mig. Liknande slutsatser dras ofta.

Jag minns en mycket populär ung kvinna på ön där jag växte upp som blev gravid. Det var ett mycket sammansvetsat samhälle. Hon och hennes pojkvän var båda 17. Jag misstänker att varje mamma på ön förbjöd sina barn (mig inräknad) att någonsin gå ut med något av hennes yngre syskon. Vilda antaganden och slutsatser, men verkliga ändå. Hela familjen dras över en kam. För femtio år sedan skulle hon ha skickats bort, barnet ha lämnats bort för adoption och offentligt skulle alla ha låtsats som ingenting. Bakom fördragna gardiner skulle varje familj ha skvallrat och suckat över situationen. Familjer har flyttat för att slippa stigmat av en gravid dotter; andra blir tolererade utstötta.

Inom familjen är "hemligheten" med ditt sexliv omöjlig att bevara. Varje kvinna som är mamma har haft en del att göra med sperma och känner igen den direkt - lukten, utseendet, stelheten i tyget den hamnat på. Trosskydd i papperskorgen vid konstiga tidpunkter blir uppmärksammade; spermiedödande medel har en karaktäristisk lukt. Din mamma kanske låtsas som ingenting; hon kanske rasar och skäller; hon kommer att veta.

Den ekonomiska bördan av ett barn är för en 26-åring hennes egen och troligen bara hennes; för en 16-åring blir det en kostnad för föräldrarna. Risken som tas är inte bara din egen (även om den ska komma i första hand) utan en risk för hela familjen - föräldrar och syskon. Vår påhittade 26-åring får ett drastiskt förändrat liv (oavsett om hon är gift eller inte), men ett mycket hanterbart sådant. Ensamstående mammor är inte ovanliga och det finns stödsystem för dem - barnomsorg, sjukvård, barnvakter, förstående vänner och ofta en förstående familj. Vår påhittade 16-åring står inför helt andra utmaningar. Hennes sociala liv är i princip borta i flera år. Hennes egen utbildning blir svårare, om den alls är möjlig. Bördan som läggs på hennes föräldrar blir mycket tung.

Okej, så vad är det jag säger? Svaret är olika för varje kvinna. Hälften av alla kvinnor blir sexuellt aktiva mellan sin 18:e och 20:e födelsedag. Kanske en fjärdedel börjar tidigare och den andra fjärdedelen väntar längre. Vid 25 års ålder finns det relativt få oskulder kvar, men de är långt ifrån okända. Det verkar alltså som om de flesta av oss har vägt våra alternativ och kommit fram till att vi är redo i slutet av tonåren. Sociologer skulle säga att det är "normalt," vilket betyder att det är vad de flesta gör. Jag har tillräckligt stor tilltro till kvinnor för att tro att de flesta av dem har valt att förbli oskulder fram till den här åldern och har valt att bli aktiva i den här åldern. Det är ingen slump att kvinnor i hela den industrialiserade världen (Japan är det enda undantaget) gör det här valet. De är också i en ålder där de har övervägt riskerna och de åtgärder som kan krävas. De har öppna ögon. Det är ingen slump att vissa väntar längre; de är helt enkelt inte redo att ta det mycket allvarliga steget. Yngre än så oroar mig. Det finns inte tillräckligt med samlad erfarenhet, egen och lärdom från andra, för att ta en kalkylerad risk.